De två monstren

Hur jäkla jobbiga de än är, så skulle jag gråta floder om de försvann ur mitt liv. Det är konstigt att djur kan ge så mycket kärlek. Och det är konstigt att jag inte slänger ut dem från balkongen emellanåt.

Sulans sämre sidor: riva ut varenda bok ur bokhyllan, klösa på tv:n när det är saker som rör sig på den (typ alltid), bita Zombie i låret, skita illa, vägrar äta annat än burkmat, blir galen om man stänger sovrumsdörren och klöser tills jag öppnar.

Zombies sämre sidor: väcker mig på nätterna för att kela, dricker bara rinnande vatten ur kranen och vrålar tills man öppnar den, mjölktrampar på mina tuttar i tio minuter tills han äntligen lägger sig ner och spinner högljutt, ligger på Mr Hemligs tangentbord när Mr Hemlig ska spela, vrålar om man stänger sovrumsdörren.

Och nej, det går inte att uppfostra en katt. Det enda att göra är att gång på gång skrika nej. Emellanåt åker blomsprutan fram, men de lär sig inget av att få lite vatten på sig. Tyvärr så hjälper det bara för stunden.
Barn och hundar kan man uppfostra, med katter är det stört omöjligt. I alla fall mina katter.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “De två monstren

  1. Samma sak med mina katter, ska vi ha en klubb? Fast då får nog alla andra kattägare va med oxå… Ha det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s